Gangster - En film om Sam från Angel och hans tre kvinnor

Regi: Steve Aalam
Medverkande: Mikael Persbrandt, Sam från Angel, Jenny Lampa

Hopplös dialog
xxxx
"Do moste ha en SKROV LOS!"
"Köp en ny säng, nya lakan och 200 långstjälkade rosor så förlåter jag dig."
"Vet din farsa om att din morsa ligger med brudar?"

Fjantiga kostymer
xx
Kostymerna kommer ngt i skymundan av de extremt långa halsar flera av ensemblens kvinnliga medlemmar uppvisar. De har för många kotor!

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx
Mycket svårt att förstå handlingen. Kräver högsta koncentrationsförmåga.

Restaurang Sture har blivit Restaurang Karina. Utspelar sig filmen på Stureplan, Götaplatsen, eller i internationell miljö? Vad har Colombia med det hela att göra? Att Sam börjar filmen med en rejäl tur i museispårväg ökar inte trovärdigheten.

Undermålig skådespelarinsats
xxxxx
I den här filmen är det tjejerna som är sämst (undantaget helt häpnadsväckande Pia Green som maffiaadvokaten Eva Ekman (?)). Det finns mycket härlig småländska i den här filmen. Det är så många man vill nämna här: Jenny Lampa (Jasmine), Alex fästmö och föräldrar, polisen Tanya, gangstern Anders/Andy.

Dålig regi
xxx
Eftersom manus är så dåligt är det svårt att bedöma regins bidrag till allt det dåliga. Arbetar skådespelarna självständigt i riktning mot fiaskot eller manas de dit av sanslöst dålig regi?

Idioti
xxxx
Småländska är inte gangsterspråket framför andra. Det är bara töntigt. Telefoner från olika decennier, retro-sjukhus, retro-polis. Vad är i görningen egentligen? Var befinner vi oss?

Prettofaktor
xxxx
Gangster vill vara just en gangsterfilm i independentsvängen - utan bidrag - inbäddad i en dimma av Capone, Gudfadern och östeuropeisk mafia. Slutresultatet är inte så övertygande men desto mer pretentiöst.

Helhetsintryck
27 bajskorvar

Gangster är inte en bra film.

Ljud - ny kategori!
xxxxx (ej inräknat i totalpoängen)
Filmens totala avsaknad av kompetent ljudhantering tvingar oss att införa denna kategori. Mummel i micken avlöses plötsligt och abrupt av vansinneshögt balalajkaspel. Vid ett tillfälle går en bongo-man helt omotiverat och mycket högt igång i höger högtalare. Varför? Är det rimligt att behöva justera volymen i varje byte från tal till musik? Vi känner inte igen det från andra filmer.

Glitter

Regi: Vondie Curtis-Hall

Medv. bl.a: Mariah Carey

Hopplös dialog
XXX

Fjantiga kostymer
xxx

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx

Undermålig skådespelarinsats
xxxxx

Dålig regi
xxxx

Idioti

xxxxx

Prettofaktor
xxxx

Helhetsintryck
29 bajskorvar. Filmen fick oss att vilja tillföra en ny kategori; Illa valda, dåligt genomförda effekter och fjantiga klipp.

Extremt dåligt hantverk, känns som en tv-film från 80-talet.

Regin var habil, med tanke på materialet - det fanns ju inget att jobba med! Manuset är katastrofalt. Alla biroller är totalt platta och saknar funktion. Ett tydligt exempel är birollen
”katten” som bara dyker up i rutan när huvudpersonen tvingas flytta (med tio års mellanrum) – då bär hon kattfan i famnen (som ett tecken på vilsenhet?). Trots att filmen ska utspela sig på 80-talet saknas tidsmarkörer. Ingen av tittarna hänger heller med i svängarna – vi trodde alla att hon spelade in en demo när vi plötsligt får veta att Billie Frank är etta på Billboardlistan (fast hon promenerar hem själv på natten och delar liten lya med sina två bästisar – sannolikt).

Prettofaktor: Mariah Carey spelar en tjej som har en gudabenådad röst. Man spyr.

Angel

Regi: Colin Nutley

Medv. bl.a: Helena Bergström, Rolf Lassgård, Rikard Wolff,
Elisabet Carlsson

Hopplös dialog

xxxxx

Fjantiga kostymer

xxxx

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx

Undermålig skådespelarinsats
xxxx

Dålig regi
xxxxx

Idioti
xxxxx

Prettofaktor

xxxxx

Helhetsintryck
33 bajskorvar, näst sämst genom tiderna!

Filmen införde dubbel-upp-begreppet: ”jag gillar den här scenen så mycket att jag visar den i repris minst en gång”. Många scener visas till och med tre gånger i tillbakablickar vilket ger ett saggigt, desperat intryck.

Vidrig användning av engelska uttryck: ”Jag är på löpet and the show must go on.” ”Det är rocknroll and I like it!”

Lassgård i färgad mustasch, Bergström visar omotiverat muffen redan fem minuter in i filmen och Wollf har förfärliga frilla som tydligen ska vara rocknroll – mycket utklätt och mycket
teater-teater. Inte en enda replik låter trovärdig. Vi lider med skådisarna, de har inget vettigt att jobba med.

Storyn håller inte alls. Bara det faktum att en kändis iscensätter sin egen död och gömmer sig på Koh Lanta faller på sin egen orimlighet. Hela Koh Lanta består ju av svenskar!

Genren är oklar: kostymfilm möter ”Scener ur ett äktenskap” möter B-thriller.

Det är en festival i sekundär skam.

Såhär tyckte kritikerna:

http://kritiker.se/recension.asp?i=42589

Arn Tempel Riddaren

Regi: Peter Flinth
Medverkande: Morgan Alling, Gustaf Skarsgård, killen från Arn-filmerna, Bibi Andersson, Lina Englund och Mikael Nyqvist m.fl.

Hopplös dialog
xxxx
Den är verkligen inte stark och vinner inte på den obegripliga språkcirkus som råder samt de sporadiska ”medeltidsmarkörer” som kryddar replikerna, t.ex. ”jag har inte legat hos din syster”. Aha vi fattar: medeltid = annat tugg, va.
Den ansträngda vardagsdialogen som sprängs in bär sällan trovärdighetens prägel. T.ex. Mikalel Nyqvist i förbifarten: ”nej Ingemar, den där ska till smeeedjan!”
I Arn representerar engelska frankiska. Efter ett tag slutar man tänka på det, men när eftertexterna har rullat kvarstår en bitter eftersmak. Särskilt många frågor ställs av scenen där Arn pratar engelska (frankiska) med Saladin, trots att han kan arabiska. Arn är en ovanligt språkbegåvad tempelriddare, kanske på grund av den multikulturella miljö han vuxit upp i på klostret. Arns kunskaper i arabiska ses med viss misstro från hans inskränkta medkorsfarare, som man förmodar också har bott flera år i mellanöstern men ännu inte slagits av tanken att lära sig något om lokalbefolkningens språk. Man kanske kan kan förstå att de inte har prioriterat det högt, eftersom araberna som sagt redan pratar så bra frankiska (engelska). Detta gör dock Arn suspekt, en så kallad arabkramare. En skrämmande aktuell analogi till dagens situation.

Fjantiga kostymer
xxx(x)
juryn är oenig: från ”Vad är det för fel på kostymerna? Det ÄR inget fel på kostymerna” till ”Hopplöst. Det är som technicolor-maskerad möter Ronja”. På tok för mycket fula peruker (MORGAN ALLING!!!), smutsiga ansikten, Ivanhoe och vadmal.
De slemma araberna har kajal, locktångslockar och i vissa fall t.o.m. dumstrut ute i fält.
Vad är poängen med att låta bli att raka sig när man ska bli krönt till kung? Kanske har kungens mediakonsult tänkt sig att den nya kungen ska profilera sig som "skäggstubbskungen": "Knut den orakade", "Knut stråtrövaren".

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxx
Arn Tempelriddaren heter filmen men han är bara tempelriddare de sista 20 minuterna (av 140). Se även Helhetsintryck nedan.
Arn själv är inte trovärdig, främst pga. att han har blott ett ansiktsuttryck: förvåning på gränsen till debilitet. Funkar jättedåligt i praktiskt taget varje scen. Arn får sin stridsläromästares svärd som ledde till seger i alla strider så att Arn ska bli en lika segerrik tempelriddare som mästaren. Ganska klockrent men inte för Arn. Hans blick säger ”vad är det här? varför ger han det till mig? vad ska jag göra med det? svärd? seger? vaddå?”
Se även Hopplös dialog ovan.
Vi extrapolerar att Arn skulle uppvisa samma "outgrundliga" min om han fick veta att det blir t. ex. spaghetti (eller rovor) till middag som han gör när han blir dömd till 20 års fängelse för incestbrott.

Undermålig skådisinsats
xxx
Arn Arn Arn. Förutom ettuttrycksansiktet låter han som han läser innantill. Stön.
Detta gäller f.ö. hela ensemblen. ”Jag ska nog tukta dig Cecilia Algottsdotter!”

Dålig regi
xxx

Inte frapperande dålig. Det är mest de där omotiverade striderna som dyker upp hela tiden. T.ex. är Arn ute och rider lite och när han är i skogen blir det ju knas (det blir det ofta i skogen) och vips har Arn svingat sitt svärd på ett imponerande sätt och dödat två busar. Striderna ska in, så är det bara.

Idioti/Klichéorgie
xxx
Flera exempel går att peka på; den onda föreståndarinnan, den lika ovillige som suveräne slagskämpen/huvudpersonen, den ”oväntat” likasinnade fienden, den intrigerande lagmedlemmen (med obligatoriskt slemmigt yttre, i det här fallet omotiverat långt hår och snurrmustasch) m.m. m.m.

Prettofaktor
xxxxx

tveklöst ja med tanke på att det Skandinaviens dyraste film med en budget på 30 miljoner dollar
Filmen tar upp livets stora frågor som t. ex. Gud, mobbing och möten mellan olika kulturer.

Helhetsintryck
25 bajskorvar.

Stark etta, ringa eller ingen överraskningsfaktor, vilseledande filmtitel (se ”ologisk handling…” ovan), oinspirerad skådespelarprestation.
Efter 80 minuter så är Arn fortfarande kvar på den vackra sommarängen med sin vackra Sverkerjänta. Han har bara 40 minuter på sig att komma till Jerusalem. Då inser man att filmen inte är komplett i sig utan bara är första delen av en följetong. Filmen borde naturligtvis då ha hetat "Arn 1" eller "Arns uppväxt". Arn Tempel Riddaren håller sig alltså inte till ämnet och bör därför få underkänt.

IMDB betyg 6.3

Så som i himmelen

Regi: Kay Pollak
Medv. bl.a: Mikael Nyqvist, Frida Hallgren, Helen Sjöholm

Hopplös dialog
XXXXX (lena: ”jag tror att morfar får måla dit en ängel till”)

Fjantiga kostymer
xxx (prästen, tjocka korven och nakenscenerna)

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxx (mycket logisk men totalt otrovärdig handling)

Undermålig skådespelarinsats
xxx (dialekten)

Dålig regi
xxxxx1/2 (eftersom filmen inte borde ha gjorts över huvud taget)

Idioti
xxxxx (andligt (sic!) sockerpiller)

Prettofaktor
xxxxx

Genreförnyelse
xxxxx (Den första svenska basebollfilmen med andligt tema om körsång i landsbygdsmiljö)

Helhetsintryck
29,5 bajskorvar.

Kuriosa
Daniel, svårt märkt av sin konstnärssjukdom (lungsiktig?), har precis lärt sig cykla och knullat sig fördärvad för första gången på en evighet efter 184 dagars förspel, är sen inför massretreaten i toner i Innsbruck, vild av lycka och omvälvande känslor, men lyckas ÄNDÅ byta skjorta tydligen ”i farten” från en eldigt vinröd till sobert mörkgrå (att dö i) någonstans mellan cykelstället och konserthuset trots att han knappt kan gå. Ridå.
Kören: en misshandlad hustru, ett halvautistiskt överviktigt mobboffer, en blond föräldralös hora-madonna, frustrerad prästfru, godhjärtad men oslipad glesbygdsfjant, tonåringar, halvdöd dam med käpp o hörapparat (som dock inte började spontant rappa under ett bröllop), pansjispar som återupptar småskoleromans, kappvändande grå kyrkkärring, en hel kör samt gilbert grapes lillebror
Vi saknar: en gul, en röd, en svart, en funktionshindrad, en bög, en mc-kriminell, en rom, en muslim etc.
Hedersomnämnande 1) för ymnig inredningsförstörelse i affekt, trasiga kläder i affekt, blodsspillan i affekt; 2) för god hantering av sexscenen: upphetsat hångel med ömsesidig avklädning med endast ansikte o lite axel i bild. klipp. mätt utvilande i säng. fait accompli; 3) för manusförfattanrens plötsliga men flyktiga ögonblick av insikt i repliken ”du är så konstig! hur gammal är du egentligen?” (men sedan släppte m. tråden vind för våg och hittade snabbt tillbaka till trygga vältrampade stigar).
Tittarkommentarer: tittare 1: ”aaaaaaghhh” [skriker vid masspsykosscenen på slutet], tittare A: ”sluta, du gör det bara värre”.
tittare A: ”dog han nu verkligen?”

Da Vinci-koden

Regi: Ron Howard
Medv. bl.a: Tom Hanks, Audrey Tautou, Jean Reno

Hopplös dialog
xxxxx

Fjantiga kostymer
xx

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxx

Undermålig skådisinsats
xxxxx

Dålig regi
xxxxx

idioti
xxxxx

Prettofaktor
xxx

Helhetsintryck
29 bajskorvar.
Underrubriken borde vara: ”Tipspromenad i mörker.” Det var som att se en countryvideo, allt man hör måste visas i bilder. Extra minus till de historiska återblickarna med korning bild: ”När Jesus dog var Maria gravid” – filmsekvens på gravid kvinna som håller sig om magen. Provocerande att man med toppskådisar och enorm budget inte lyckats bättre än såhär. Ett embryo till bra action var blixteffekten vid beskjutning av skåpbilen. Sen hände inget mer.

Kärlekens språk

Regi: Anders Lennberg
Medv. bl.a: Regina Lund och fritidsbarnet Johan Ehrenberg

Hopplös dialog
--

Fjantiga kostymer
--

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
--

Undermålig skådisinsats
--

Dålig regi
--

idioti
--

Prettofaktor
--

Helhetsintryck
Så smaklös att ingen orkade sätta betyg. Terri fick till sin fasa se sitt gamla fritidsbarn Johan runka i rutan.
Ignatius upplöstes och träffades inte på ett drygt år.

Den 13:e krigaren

Regi: John McTiernan
Medv. bl.a: Antonio Banderas, Sven Wollter (sic!)

Hopplös dialog
xxxx

Fjantiga kostymer
xxxxx

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxx

Undermålig skådisinsats
xx

Dålig regi
xx

idioti
xxxxx

Prettofaktor
Xxxx

Helhetsintryck
26 bajskorvar. Banderas kämpar mot omotiverat ondskefullt grottbjörnfolk i Norden. Ännu en film med forntida frisyrer, skumma rustningar och ett förfärligt historiskt potpurri. Sven Wollter gör sin kanske kassaste roll någonsin där han sitter och mumlar på engelska med tysk accent. Vikinganamnen är obetalbara: Buliwyf, Roneth, Halftaf och Hyglikas är bara början. Åsas fråga: ”Varför läser skådespelarna aldrig manus innan de tackar ja till filmer?”
Trots den förfärliga storyn, de patetiska rustningarna och stolpiga replikerna är den dock den bäst producerade hittills.

Postmankväll med Ulf

Hopplös dialog
xxxxx

Fjantiga kostymer
x (han hade sina vanliga kläder; jeans och tröja)

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx

Undermålig skådisinsats
xxxxx

Dålig regi
xxxxx

idioti
xxxxx

Prettofaktor
x

Helhetsintryck
27 bajskorvar.
Värd var Ulf. Han skulle bjuda på drinkar, hyra Postman och så skulle vi passa på att fira hans läkarleg. Han dyker inte upp.
Då ringer David från Haggis bar med rösten i fyllefalsett "Vi har filmen, kom hit och ta en shot, de har jordens
bästa erbjudande!". Vi skålar i lakritsshots, övar Postman-repliker och debatterar "medlemsfrågor".
Synen av den likbleka Ulf när han försöker säga ordet "förutsättningslöst" (han vet heller inte vad det betyder)
med en blick som rymmer allt och ABSOLUT ingenting är en riktig liten juvel att bevara i minnets smyckeskrin.
Sedan blev han grön och gick hem och kräktes. Anna tycker att det är den bästa ignatiusträffen någonsin. Bästa repliken: ”JAG HAR HYRT THE POSTMAN, DET ÄR BARA DET ATT VI INTE HAR NÅGON VIDEO HÄR!”

Battlefield Earth

Regi: Roger Christian
Medv. bl.a: John Travolta

Hopplös dialog
xxx

Fjantiga kostymer
xxxxx

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxxx (6 av 5 möjliga)

Undermålig skådisinsats
xxx

Dålig regi
xxxxx

idioti
xxxxx

Prettofaktor
x

Helhetsintryck
28 bajskorvar. Anna och Mattias gick ut i köket och pratade skridskor. Åsa sov på golvet.
Mest plågsam hittills med minst behållning: Först var det en farsa som
dog, en blev arg och åkte bort. Någon kastade medicin. Sen gick de runt med
bojor på fötterna och Travlota drack grönt goffs. En timme senare var det
olika flygplan som sköt ner varandra i blått. Sen rasade en kupol och en
planet sprängdes. Det blåa försvann. Vi ses i Texas.
Enorma logiska luckor. Efter att ha sprungit runt i djurhudar i tusen år kunde alla plötsligt läsa och flyga flygplan och desarmera atombomber.

Wicker Park fördjupningsmaterial

Välkommen till Kalkonfilmklubben Ignatius’ 3:e filmvisning!
*Special*
Wicker Park [thriller]
Heron City, Kungens Kurva, 8 december 2004

“Wicker Park is a complex story of love, passion and obsession, with as many twists and turns as The Big Sleep, though the violence here is emotional rather than physical.”

Regisserad av Paul McGuigan, ett “stjärnSkott(e)” från Skottland som pendlar mellan Glasgow och LA i berömmelsens spår… Har tidigare tackat nej till Bruce Willis (Paul var inte nöjd med manus) samt floppat rejält med budgetspräckande medeltidseposet The Reckoning, inspelad i en för ändamålet uppbyggd antagligen svindyr spansk medeltidsby. Dessbättre hindrade en Hollywood framgång (Gangster no 1) vår vän från att för evigt försvinna från filmhimlen. Så här är han nu, med en remake av den franska filmen (fransk film är så svår!) ‘L’appartement’ (1996). I den manliga huvudrollen ser vi Josh (Joshua) Hartnett, känd från Pearl Harbour, en kille som har mycket på gång just nu! Fyller år 21 juli – svettigt! I rollen som “femme fatale” möter vi australiensiska Rose Byrne som vi ju känner väl från Star Wars Episode II. Vilken kvinna!

Pressröst om Wicker Park: “En hel ocean av löjliga förväxlingar”
klipp ur och spar! 
Det finns ett praktiskt litet test som snabbt ger besked om "Wicker Park" är en film för dig. Välj helt enkelt det ena av två tänkbara alternativ till följande fråga:
Du har i två års tid längtat dig tokig efter din flickvän/pojkvän som försvann lika mystiskt som spårlöst, och nu plötsligt tror du dig se en skymt av henne/honom i en restaurant, varför du lämnar ett meddelande till bartendern i denna lokal i hopp om att din älskling ska komma tillbaka - skriver du då:
1) Ring mig bums på min mobiltelefon (som jag redan har visat alla i publiken) - här har du numret, eller
2) Ring min kufiska kompis som har en skoaffär där jag kanske tittar in någon gång så att vi kan fortsätta att ringa förbi och missa varandra ett bra tag till, kanske för evigt?
Sluta läsa den här artikeln om det första alternativet förefaller vara det rimliga och glöm genast bort "Wicker Park", ty det är en sån där "jag-väntar-på-det-vanliga-stället-i-dekorativt-snöfall-och-hoppas-att-han/hon-dyker-upp"-film vars intrig förutsätter att ingen gör det enkelt för sig ens när hela ens framtida lycka står på spel och vars vindlingar och vändningar torde framkalla vomeringar hos den som kräver ett minimum av intelligent sammanhang för att inte bli sjösjuk. Om svaret däremot blir alternativ två, kan "Wicker Park" erbjuda en hel ocean av sökta förvecklingar och löjliga förväxlingar. Här finns bland annat en Lisa 1 och en Lisa 2, en avbruten klack och en lägenhet där det är svårt att hitta kaffekoppar. Låter det attraktivt, är det nog en god idé att boka biljett snabbt. Jag fruktar nämligen att "Wicker Park" inte förgyller repertoaren särskilt länge.
JAN SÖDERQVIST (SvD, 5 novemeber 2004)

Wicker Park- Utflykt till Heron City OBS! thriller!

Regi: Paul McGuigan
Medv. bl.a: Josh Hartnett

Hopplös dialog
xxxxx
Under stark influens av ’ologisk handling och avsaknad av trovärdighet’, se vidare denna punkt.

Fjantiga kostymer
xxx
ganska ordinära faktiskt, därför bara 3 okorsade korvar här.

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx
denna film spräcker taket, en fullfjädrad nagelbitare i genren.

Undermålig skådisinsats
xxxxx
föga övertygande, ökbk till hela bunten som thriller-skådespelare.

Dålig regi
xxx
fin trojka med uselt klipp och undermåligt manus.

Idioti
xxxxx

Prettofaktor
xxxxx – oui!

Helhetsintryck
31
Så dålig att man blir förbannad. Den mest ologiska film som Klubben har sett. "Bajsar med snö flingor, runt runt runt runt!"

Crossroads

Regi: Tamra Davis
Medv. bl.a: Britney Spears

Hopplös dialog
xxxxx

Fjantiga kostymer
xxx

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxx

Undermålig skådisinsats
xxxxx

Dålig regi
xx

idioti
xxxxx

Prettofaktor
x

Helhetsintryck
25 bajskorvar. Plastig och klyschig. Britney dansar i underkläder och äter glass direkt ur burken. Däremot kan bruden varken agera eller sjunga. Att se filmen är som att äta fem kilo skumbanan. ”Tre solar” är ren kalkonunderhållning. Men Crossroads fick oss bara att känna vämjelse för ett helt land. Bonusbajskorv för den förfärliga översättningen. Ord som slöfs och probation finns inte i svenskan.

Gigli

Regi: Martin Brest
Medv. bl.a: Ben Affleck och Jennifer Lopez

Hopplös dialog
xxxxx

Fjantiga kostymer
x

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx

Undermålig skådisinsats
xxxx

Dålig regi
xxxxx

idioti
xxxxx

Prettofaktor
x

Helhetsintryck
26 bajskorvar. En film som inleds med ”Jag heter Gigli, det rimmar på really.” är dömd att floppa. Pinsam och tråkig historia om en hopplöst träig torped ”the rule of the cool” som övertygar lesbisk puma att hon ska bli hetero. Utomjordiskt dålig.

Tre solar

Regi: Rickard Hobert

Hopplös dialog
xxxxx

Fjantiga kostymer
xxxxx

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx

Undermålig skådisinsats
xxxx

Dålig regi
xxxxx

Idioti
xxxxx

Prettofaktor
xxxxx

Helhetsintryck
34 bajskorvar av 35 möjliga! Plågsam, historiskt sett katastrofal. Endre gör en medeltida roadmovie där hon tycks samla ihop ett pudelrockband. Filmen saknar både budskap och handling. Hobert borde stämmas för missbruk av talanger.