måndag 16 november 2009

Waterworld

Regi: Kevin Reynolds
Medverkande: Kevin Costner, Dennis Hopper, Jeanne Tripplehorn

Genre: Vattenepos/ Seglaräventyr med miljöbudskap.

Hopplös dialog
xxx
Även om filmen bjuder på en och annan fånig replik: "I speak portogreek!" är inte detta behållningen.

Fjantiga kostymer
xxxxx
Fruktansvärda. Kostymerna ger någon slags hopplös Mad Max- känsla. Banditerna har konsekvent trasiga, avklippta vantar (ska kanske ge känslan av "halvgalna snubbar på maginalen"?). Superbanditen har en Napoleonhatt i plåt. Andra ser ut som grottmänniskor och en tredje grupp- kvinnorna- har djurhudar i avancerad snörning som visar tuttar och rumpa. Både kläder och scenografin känns mer Pettson och Findus eller buskismusikal än storfilm.

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx
Bara det faktum att filmen grundpremisser är helt hopplösa säger allt: Även om isarna smälte skulle inte allt land försvinna. Därefter: människorna har varit på drift i flera generationer. Varifrån kommer då ammunitionen, som man slösar så friskt med, ifrån? Eller flygplanen? Tobaken? Jack Daniels?
Varför har de så fula kläder och tovigt hår?
Hur kommer det sig att de som hittat underbart, åtråvärt land skickade iväg sin unge i en tunna när de väl hittade en plats med mat och vatten?
Hur kommer det sig att Smokers kan hitta allt - en liten flotte på drift mitt på havet till exempel - men inte land?
Och varför i all världen har de brinnande oljefat på sin båt samtidigt som de röker?

Undermålig skådespelarinsats
xxxx
Ok för att vara pappfigurer. 1.32 in i filmen byter Costner ansiktsuttryck i en halv minut. Han småler nästan. 1.55 lägger han till med en rynka i pannan. Det är allt.

Dålig regi
xxxxx
Ja, det måste vara regissören som har uppmanat skådisarna att stappla och stamma som en grupp byfånar.

Idioti
xxxxx
JA! Betänk bara det faktum att filmens bovar heter Smokers och röker hela tiden.

Prettofaktor
xxxx
Ja, den har ju ändå ett miljöbudskap på något sätt. Ett märkligt och pretientiöst sätt att framföra det på. Kunde ha varit bättre med en broschyr än den här filmen.

Helhetsintryck
31 risiga flottar.

Underhållningsvärde?
Ja. Det här är kvalitetskalkon! Påkostat och fånigt på samma gång.

lördag 9 maj 2009

Storm

Regi: Måns Mårlind och Björnstein
Medverkande: Eva Röse, Lina Englund, Jonas Karlsson, Eric Ericson mfl

Hopplös dialog
xxxxx
-Jag var med om en skum grej. Jag ska sitta hemma och dra en taj och supa i min ensamhet.
Telefonreplik efter att DD hamnat mitt i en Storm som har utplånat Visby, men som plötsligt klingat av, sett ett Matrixliknande slagsmål, en okänd tjej som var med i slagsmålet kastar sig in hans bil, bakrutan krossas och hon kastar sig ut. Och han ska runka?!
- Det som du känner härinne - sprid det!
Sagt med pretentiös Dramatenröst.

- Vem varför händer det här mig?
- För att du höll på att bli kall!

Fjantiga kostymer
xxxx
Röse goes E-type. Även science fictiondräkterna som naturligtvis får vara osannolika keationer var så löjeväckande att sällskapets Sci-fi-kunnige började skratta. Och nej, inget blir bättre för att man sminkar alla så att de får en grönaktig, vaxartad hy.

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx
Något av det mest ologiska vi har sett. Snarare antilogisk. Det börjar med en storm som förintar hela Gotland. Ingen bryr sig. Sen visar sig "Storm" också vara ett dataspel. Eller är det en serietidning? Eller är det stormen i hans inre? Precis som i I know who killed me
byggs ett försök till suggestiv känsla upp. Vem är egentligen Lova (Röse)? Finns hon bara i DD:s fantasi eller har han dragits in i ett parallelluniversum där han bara kan vinna om han gräver i sitt undermedvetna och accepterar sitt förflutna? (plats för kräkningar) Det finns inte en sekvens ens på 30 sekunder som är trovärdiga. DD:s vardagsliv i början av filmen är otrovärdigt. Hans reaktioner: inte trovärdiga. Dialogen: mil bortom trovärdig.

Undermålig skådespelarinsats
xx
Nej, det är inte deras fel! Men läste de inte manus innan de tackade ja till rollerna?

Dålig regi
xxxxx
Obegripligt och övertydligt på samma gång.

Idioti
xxxxx
Det är precis det den är - idiotisk.

Prettofaktor
xxxx
Försöker vara en slags svensk Matrix i dramaform. Öde landskap, glas som går sönder, samtidigt som något går sönder i ens inre... gääääsp!

Helhetsintryck
30 trasiga glas-skulpturer.
Vi förstår inte de kritiker som uppskattade filmen. Har de varit på bio förut? Det här är som flera värdelösa filmer i en: drama, sci-fi, katastroffilm, tecknad serie som kommer till liv och antidrogfilm. Det är action hela tiden, ändå känner vi oss svårt uttråkade och KAH somnar.

Underhållningsvärde?
Nej. Man hoppas att varje scen är den sista.

torsdag 7 maj 2009

I know who killed me

Regi: Chris Sivertson
Medverkande: Lindsay Lohan och en rad andra skådisar som får henne att framstå som begåvad.

Hopplös dialog
xxxxx
Jättehopplös. I synnerhet polisernas dialog var som en parodi på thrillerkonversationer, dessutom framförda av pappersdockor.

Fjantiga kostymer
xxx
Fult och naket, men inte hopplöst.

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx (X)
Men ärligt talat; en övernaturlig amputationsthriller med strippinslag!? En okänd tvilling, Dakota, dyker upp och har tappat exakt de kroppsdelar som hennes syrra Aubrey har blivit av med under tiden som kidnappad av en pianist. Dakota löser fallet genom en snabbsökning på internet. Polisen är inte sugna på att utreda saken vidare. Kan vara det mest osannolika vi har skådat.

Undermålig skådespelarinsats
xxxxx
Lindsay Lohan var hög som ett hus unde rhela inspelningen och fick läggas in på klinik lagom till promotionturnén. Ändå var hon bäst. Det säger allt.

Dålig regi
xxxxx
Äcklig och tråkig (omotiverat långa stripp- och amputationsscener). Regin är utomjordiskt dålig. Tanken är att skapa någon slags mystik kring fallet:
- Vem är vem?
- Vem är Dakota?
- Var är Aubrey?
- Vad är en dröm?
- Vad är verklighet?
Tyvärr är resultatet bara hopplöst irriterande och trist istället för kittlande.

Idioti
xxxxx
En tjej spontantappar ett finger under en strippshow och tar sen bussen hem efter att ha sytt fast det igen. Möter en magisk sexpartner med blödande hjärta. Yada yada yada. Ingen som får saker avskurna förblöder. Man tappar kroppsdelar - sånt händer! Det visar sig det rör sig om ett stigmatacase till följd av att två tvillingsystrar skiljts åt vid födseln. Nejmenvadfan!!!! IDIOTI!

Prettofaktor
xxxx
Försöker vara 2000-talets Twin Peaks. Mörk märklig stämning, åskväder, övernaturliga inslag. Det är upplagt för något slags budskap - det är bara oklart vad. Filmen blev istället en all time high vinnare på Golden Razzie-galan. Fick sju Razzies, vilket är ett rekord.

Helhetsintryck
32 pipor crack.
En vidrig film som tyvärr inte ger en kalkonfilmsälskare särskilt mycket glädje, man känner inte samma förtjusning som vid en helkväll med "Tre Solar" eller "Postman". Istället vill vi stänga av.
För övrigt är redan titeln felaktig. Det är ingen som har blivit mördad. Den borde heta "Jag tror jag vet vem som amputerade min syster!". Inte så catchy.

fredag 10 april 2009

Underbara Älskade

Regi: Johan Brisinger
Medverkande: Mikael Nyqvist, Philip Zandén, Polisen från Tre kronor, andra såpaskådisar. Den ena av huvudrollsinnehavarna spelade Döende pojke i Tre solar.

Hopplös dialog
xxxxx
"Varför pratar vi inte med varandra?" "Det är DITT fel att mamma och Erik är döda!!" "Visst är jag fin!?" ["Nymfen" snurrar runt och håller ut kjolen på sommarklänning] "Visst är det fint!?" ["Nymfen" slår ut med armen mot sin "charmiga" skärgårdsdatja med kraftigt flagad färg och "vildvuxen" trädgård]. "Jag behövde nån som tar i mej, nån som jag kan prata med." (jfr. "Det ska var nåt spännande, nåt man kan leka med. Choklad!") "Skål för alla idioter. Hoppas de brinner i helvetet!" samt Ronjas vårskrik ut över havet.

Fjantiga kostymer
xx
Topless, i övrigt ointressant. Ordinär överklassleisurecasualskärgårdssemesteruniform - blå skjorta lite uppknäppt, skäggstubb, de bofasta bär förstås fiskarkeps.

Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxxx
Eftersom filmen saknar handling kan den inte beskrivas som ologisk eller utan trovärdighet. Nyskapande på så sätt att den saknar dramatisk struktur och mer är som en stilla meditation över livets stora frågor. Utvald kommentar på IMDB tycker att den påminner mycket om von Trier och Dogma! Obegriplig lös tråd: "Hjälp! HJÄÄÄLP!" hörs i mörkret från osynlig - uppenbarligen nödställd - bakom en kobbe. Klipp till nästa scen som badar i morgonsol: "Sören kan inte simma. En fiskargubbe som inte kan simma. Kan du tänka dig!"

Undermålig skådespelarinsats
xxx
Svårbedömt, se punkten "Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet" ovan.

Dålig regi
xxxxx
Mycket tråkig film. Oklart vad regissören ville uppnå och om han har lyckats med det. Mycket havsscener, gå anfådd i regn, bada med och utan kläder, våldsamt bildkollage som återblick till den katastrof som försatt protagonisterna i deras situation. Far och son försonas. Nymfen är tyvärr bunden till havet eller om det är till skärgårdskobben. Vi hörs.

Idioti
xxxxx
Redan under vinjettsekvensen förstår man vad som ska hända och sen bryr man sig inte om att kolla om det blir så. De krisar på egen hand och vi har tråkigt. Både far och son utsätts för sexterapi av granne fångad i ett livlöst äktenskap resp. nymfen.

Prettofaktor
xxxxx
Hög, alltför hög. "Ämnet sorg är fortfarande tabu i det här landet." har nog regissören/manusförfattaren tänkt.

Helhetsintryck
30 midsommarsnapsar för mycket
Stesolid och cipramil ska inte blandas med alkohol, men kanske med den här filmen.