Medverkande: Julia Roberts, Tuva Novotny, Javier Bardem m.fl.
Genre: Personlig utveckling
Handling: Liz Gilbert (Julia R.) är missnöjd med sin relation. Hon reser ut i världen och äter i Rom, ber i Indien och hittar till slut en ny kille i Indonesien.
Hopplös dialog
xxxxx
Liz man: "Jag vill inte åka till Aruba."
Liz: "Jag vill inte vara gift."
Liz kille (som hon är missnöjd med): "Om du stannar kan vi käka indiskt varje natt" [med märkligt tvetydigt leende]
Liz: "Du bad mig aldrig stanna" [med förgörande blick]
Bardem har en konversation med sin son om hur man använder kaffebryggare som en av Ignatii vänner redan har hört, mellan en antikvariatör och hans son i Stockolm. Den var hopplös redan då.
Fjantiga kostymer
Liz man: "Jag vill inte åka till Aruba."
Liz: "Jag vill inte vara gift."
Liz kille (som hon är missnöjd med): "Om du stannar kan vi käka indiskt varje natt" [med märkligt tvetydigt leende]
Liz: "Du bad mig aldrig stanna" [med förgörande blick]
Bardem har en konversation med sin son om hur man använder kaffebryggare som en av Ignatii vänner redan har hört, mellan en antikvariatör och hans son i Stockolm. Den var hopplös redan då.
Fjantiga kostymer
xxx
Personerna är konstant för varmt klädda, särskilt in Indien. Det är långärmat, koftor och halsdukar men utan en svettdroppe i sikte.
Personerna är konstant för varmt klädda, särskilt in Indien. Det är långärmat, koftor och halsdukar men utan en svettdroppe i sikte.
Ologisk handling och avsaknad av trovärdighet
xxxx
Man förstår henne inte.
Agneta Sjödin hade kunnat skriva detta manus.
Man förstår henne inte.
Agneta Sjödin hade kunnat skriva detta manus.
Undermålig skådespelarinsats
xxxx
Dålig regi
Dålig regi
xxxxx
Det är så tråkigt hela tiden. Särskilt den italienska "eat"-delen som hela tiden avbryts av sekvenser förvillande lika Barillareklam. Inzoomning på pastarätt, kameran dröjer lite särskilt på basilikbladen på toppen. Flera avsnitt med riven parmesan som regnar i slowmotion över en tallrik pasta.
Det är så tråkigt hela tiden. Särskilt den italienska "eat"-delen som hela tiden avbryts av sekvenser förvillande lika Barillareklam. Inzoomning på pastarätt, kameran dröjer lite särskilt på basilikbladen på toppen. Flera avsnitt med riven parmesan som regnar i slowmotion över en tallrik pasta.
Idioti
xxxxx
Ja var ska man börja? I det ständiga motljuset? Liz utstuderat tufsiga hatt? Här finns så mycket. Motbjudande orgier av "förlösande" skratt. Stränga italienska tanter som inte riktigt hänger med sin samtid (ser ut som de kommer från 1800-talet) men är åh så kloka ändå. Orakel nästan faktiskt. Den inre kampen som utkämpas när Liz har planerat att meditera men plötsligt får ett hångelerbjudande. Hångla eller meditera - åhh viken kamp. En vedervärdig uppgörelse på stranden med Felipe/Bardem (den nya mannen). Liz väninnas "the box", en låda full med bebispryalar som hon har haft under sängen i åratal. Äntligen har den fått komma till användning i och med födseln av hennes son, f.ö. en rejäl och förvånansvärt utvecklad bjässe efter blott ett par veckors jordeliv.
Den indiska medicinmannen Ketut säger: "Se inte världen genom ögonen utan genom hjärtat" och markerar för säkerhets skull på sig själv undefär var hjärtat sitter.
Men det absoluta lågvattenmärket, som fullkomligt skriker efter det högsta betyget, är givetvis den diaboliska jeansscenen inkl. pizzadebaklet som leder fram till den. Tuva/Sofi äter inte utan håller bara i sin pizza med plågad uppsyn. Liz lägger märke till detta och vill veta hur det är fatt. "Jag borde gå ner i vikt", får hon veta. Äh, köp större byxor i stället. Åh, vilken bra idé! Pizzaglädjen är återställd. Nästa dag beger de sig till en byxaffär, enligt uppgift för att införskaffa så stora byxor att pizzaätande inte längre är ett problem. Men vad händer? Det måste föreligga ett missförstånd för tjejerna provar till vår förvåning byxor som uppenbarligen är för små: Skrattandes turas de om att ligga på rygg medan den andra kämpar kämpar kämpar med att knäppa byxan. Som åskådare kan man inte låta bli att tänka "Varför inte prova en större byxa?" Det hela är mycket plågsamt.
Prettofaktor
Den indiska medicinmannen Ketut säger: "Se inte världen genom ögonen utan genom hjärtat" och markerar för säkerhets skull på sig själv undefär var hjärtat sitter.
Men det absoluta lågvattenmärket, som fullkomligt skriker efter det högsta betyget, är givetvis den diaboliska jeansscenen inkl. pizzadebaklet som leder fram till den. Tuva/Sofi äter inte utan håller bara i sin pizza med plågad uppsyn. Liz lägger märke till detta och vill veta hur det är fatt. "Jag borde gå ner i vikt", får hon veta. Äh, köp större byxor i stället. Åh, vilken bra idé! Pizzaglädjen är återställd. Nästa dag beger de sig till en byxaffär, enligt uppgift för att införskaffa så stora byxor att pizzaätande inte längre är ett problem. Men vad händer? Det måste föreligga ett missförstånd för tjejerna provar till vår förvåning byxor som uppenbarligen är för små: Skrattandes turas de om att ligga på rygg medan den andra kämpar kämpar kämpar med att knäppa byxan. Som åskådare kan man inte låta bli att tänka "Varför inte prova en större byxa?" Det hela är mycket plågsamt.
Prettofaktor
xxxxx
Det pretentiösaste vi nånsin sett.
Det pretentiösaste vi nånsin sett.
Helhetsintryck
Underhållningsvärde?
Tveklöst ja. Men det är inga rafflande 2,5 timmar du som åskådare får utan se till andra värden. Till exempel de många meningslösa metaforerna och avsaknaden av humor (vår analys visare att en överspelat bölande Liz som snyftar "Snälla gud, hjälp mig" förbluffande nog är inte ett försök att vara rolig).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar